Dolphan!

Jag såg precis Dolph Lundgren i MQs julreklam. Han sjöng/mimade någon jullåt och hånglade upp någon blond tuttlisa. Oväntat.

Känslan jag fick var att "nu har jag nog banne mig sett allt...". Finns inte mycket mer att säga, så jag lämnar det nog vid det.

Beyonce "dubbelmoralen" Knowles

Ibland blir man bara lite lätt förvirrad. Ett sådant fall är när jag tänker på Beyonce. Först släpper hon en singel där hon sjunger om hur pojkar inte går att lita på och hur, rent krasst, vi är rent ut sagt onda egoister (If i were a boy). Vi tänker på oss själva först och främst, vi tänker aldrig på kvinnan, vi har inga som helst dubier om att flirta vilt med andra och göra ännu mer, så länge vi kommer undan med det.

Sedan gör hon det verkligen intressanta: nästa singel hon släpper, med titeln "Single girls"! Här för hon fram budskapet att eftersom du, som man, inte satt en förlovningsring på hennes finger, är det fritt fram för henne att flirta och dansa med vem hon vill ute på krogen, och du har ingen som helst rätt att bli svartsjuk eller sårad.

Så, Beyonce, min lilla vän, få se nu om jag har förstått det här rätt. Du menar alltså att killar ska inte titta på andra kvinnor, de ska behandla sin kvinna som en gudinna, respektera henne genom att vara henne trogen och alltid finnas vid hennes sida. Dock får hon flirta vilt med allt som har något dinglande mellan benen, hon får bete sig i stort sett hur som helst, för, som du sjunger "if you like it then you should have put a ring on it". Kan då, i jämlikhetens namn, inte samma resonemang överföras på killen? Killen får väl då flirta med allt och alla och dansa som en prostituerad på krogen också, och sedan bara hänvisa till att "if you like it then you should have put a ring on it"?

Beyonce Knowle's mind works in mysterious ways...

Random acts of kindness

Jag har alltid undrat vad det är med människor som gör att de är så väldigt ovilliga att hjälpa andra människor. Det spelar ingen roll om det rör sig om den mest enkla sak som att trycka på hissknappen eller hålla upp dörren åt någon som har händerna fulla, eller något mycket större som att stå upp för någon som blir förtryckt eller misshandlad.

Jag tänkte inrikta mig på de enkla sakerna. Det här med att hålla upp dörrar, hjälpa någon med barnvagn ombord eller av bussen, hålla hissen till någon som vill med eller kanske bara fumla sig lite med flit med busskortet så den där stackaren som kommer springande hinner med bussen. Ville busschauffören vara hjälpsam skulle han eller hon ju väntat in löparen, men vi vet ju alla att det är busschaufförers största nöje att se oss springa för att sedan åka ifrån oss när vi är en halvmeter från bussdörren.

Vad är det då som får oss att vara så otroligt ovilliga att hjälpa varandra? Det går bra att skänka en slant till någon utlandshjälp lite anonymt, men det går banne mig inte att vara hjälpsam och snäll mot en främling på gatan. Jag tror det handlar om att vi är väldigt rädda för kontakter Vi är rädda för att behöva ha kontakt och kommunicera med någon vi inte känner. Tänk er, det är ju det värsta som finns, om en vilt främmande människa kommer fram och börjar prata med dig! Oftast är det ju bara barn, utvecklingsstörda och fyllon som gör det, och 9 av 10 vuxna tycker (godtycklig statistik som jag dragit ur röven, inget som helst belägg för detta) att en sådan situation är pinsam och jobbig. Det är skitjobbigt att prata med folk vi inte känner!!!

Samma fenomen kan observeras på bussar. Vi vill helst sitta själva på ett dubbelsäte, eller väljer ett enkelsäte om ett sådant finns ledigt. Det absolut värsta mardrömsscenariot är att behöva sitta bredvid en annan människa! Kan det ha med vår ”zon” att göra? Vår lilla del av luften som bara tillhör oss, som andra inte går in i? När vi pratar med någon har vi alltid ett litet avstånd till varandra, vi har vår ”zon”.

Om man då vänder på steken, låt säga att du faktiskt gör något snällt och hjälpsamt för en främling, hur ser då omvärlden på dig? Jag hjälpte en ung tjej idag, hon kan väl ha varit runt 23, på tåget. Hon hajjade inte hur hon skulle göra för att kunna åka på sitt värdekort (trots att det finns en väldigt bra beskrivning precis ovanför automaten, men men). I ett galet styng av välvilja hjälpte jag henne att knappa in rätt kod och såg till att resan betalades korrekt. Hon verkade dock inte bli jätteglad och inget vidare tacksam för hjälpen, hon bemödade sig inte ens att tacka, utan skyndade in till sin kompis (som för övrigt inte ägnat henne två sekunder för att hjälpa henne med kortet). Inte ett tack, men vad värre är, jag ger mig den på att hon och kompisen fick för sig att jag antingen stötte hejdlöst på henne, eller bara var ett äckligt kräk som ville släpa in dem båda på toaletten och våldta dem. Det var nämligen vad hennes och kompisens blick förmedlade när jag gick och satte mig på en ledig plats (givetvis själv på ett dubbelsäte) i vagnen.

Vad är fel med världen, vart är vi på väg, när människor inte ens kan vara vänliga och hjälpsamma mot andra människor utan att det ses som något onormalt och ruskigt?

Jag tänker fortsätta göra ”random acts of kindness”, alltid retar det väl någon…

Mycket nu...

Det är mycket nu. Jag är med och startar en ny friskola, och samtidigt jobbar jag kvar på mitt gamla jobb. Det finns inte mycket tid till annat, och den tiden jag har går åt till allt annat än bloggning. Men men, när saker och ting börjar komma i ordning, så ska det bli ordning även här. Håll ut, den som väntar på något gott ni vet...

Smeckhuvud! A.k.a Jag kom inte på något bättre...

Jag läste ett skönt uttryck för att vara seg/lite bakom yxskaftet/trött i huvudet: punschig i kolan. Det är skönt på ett väldigt Stockholmskt sätt, lite sådär som vi normala människor kan le lite och tänka "ja, de där stockholmarna..." åt, ni vet.

I övriga nyheter funderar jag på om jag skulle starta mig en bilddagbok, det verkar ju vara det nya hippa just nu. Problemet är väl att jag är så sjukt dålig på att ta bilder och inte har en ordentlig kamera förutom i mobilen. Den i mobilen har jag inte för vana att använda heller, knäpper inte så mycket kort överlag. Så antagligen skulle väl eventuell bilddagbok vara ganska tom och innehållslös för det mesta. Stackars bilddagbok, den kommer ju bli mobbad av de andra, fetare bilddagböckerna. Får nog skippa det just nu.

Nu återgår vi till ordinarie sändningar, som idag består av Radio 538 (holländsk radio, via webradio). Det är lika roligt varje gång när kunderna inser att radiogubben inte pratar svenska...

Frank Andersson - Sveriges enda WWE-superstar

Det har varit lite semester, och därmed tyst på bloggen. Dock tutar det nog igång snart igen, nu när semestern är över och hösten börjar närma sig.

Ser just nu på Ett Herrans Liv med Filip och Fredrik, och de har ikväll lyckas få dit en högst intressant person, nämligen Sveriges enda wrestlinglegendar; Frank Andersson.
Denna man är så full av historier om galna och helt sjuka incidenter han varit med om, för att inte tala om roliga kommentarer och citat han slänger ur sig.
Exempelvis:
"Relationer - det är faktiskt rätt svårt ibland"
"Du tänker inte utan du bara trycker av, och sen gick det bra så..." (om hur han tänkte när han spelade rysk roulette)
"Gillar du förpackningen så köper du direkt"

Fler intryck lär väl komma... Frank Andersson, denna legend. Jag är helimponerad!

Lost and found

Anybody could be me, you could be standing here
It's so very easy for me to disappear
No-one seems to see me; it's as if I don't exist
I'm going nowhere and I know I won't be missed

I was lost, now I'm found
Looks like finally, somebody up there's got an eye on me
Underground, chained and bound, suddenly I'm free
I was lost, now I'm found but reason to be me

Everyone is waiting, everyday is just the same
Everybody needs some happiness to counteract the pain
Maybe somewhere, someday, someone will notice me
I could find myself again and hope and dignity yeah

I was lost (what made you leave me?)
Now I'm found (what made you go?)
Looks like finally, somebody up there's got an eye on me (You never need me)
Underground, chained and bound, suddenly I'm free (You let me go)
I was lost, now I'm found but reason to be me



...UB40 är tillbaka. Ali Campbells röst kombinerat med texten och den genialt komponerade melodin... Jag är mållös.

...we all just wanna be big rockstars

Det är ganska sällan det görs vettiga musikvideos. (Eftersom video är ett engelskt låneord, vägrar jag konsekvent säga "videor". Engelska låneord böjs med "s" på slutet, så är det liksom bara.) Oftast är det avancerad dynga som produceras och slängs fram för att man ska ha något att fånglo som ett rikspucko på medan musiken går i vad som blir bakgrunden. Det finns oftast ett ganska solklart förhållande mellan musikstil och videotyp.

Hårdrock - Livevideo, eller i vilket fall filmat på bandet med "helball" bakgrund, typ is och snö. Vissa band har försökt sig på att göra något djupare, och misslyckats kapitalt. De flesta nöjer sig med att filma gitarrer och headbangande publik. Det kanske vi ska vara tacksamma för?
Ballader - Sångerskan åmar sig på en säng eller i ett badkar. Olika lakan på sängen för variation, i övrigt samma som förra videon.
Popmusik - Några finniga smeckhuvuden står med instrument på sig och försöker se ut som att de kan spela. Håkan Hellström har av någon outgrundlig anledning en mikrofon i handen?
Dans/clubmusik - Live (dock allt mer sällan), alternativt någon som jagar/blir jagad. Varieras ofta med snygga och lättklädda tuttlisor (blonda givetvis). Undantaget Daft Punk som enbart gör anime-kreationer, som alla hänger ihop i en historia, men som ingen förstår sig på.
Hip-hop - "Artisten" står framför en i hans tycke "asmaxad" bil, hans fula polare står runt honom och gör lustiga tecken. I bakgrunden och inklippt åmar sig kvinnor/flickor i vad som ser ut att vara kläder åt en prostituerad.
Country - Ensam sångare med cowboyhatt sitter på en pall lutad över sin gitarr. Bpnus om han ser ledsen och övergiven ut.

Listan kan göras ganska lång som ni förstår... Men vad vill jag då komma åt med det här? Tja, hör och häpna: Ingenting! Men jag slösade bort nästan tio minuter av ditt liv, det måste väl räknas som en liten seger (för mig)?
Skämt åsido, jag ville berömma Nickelback för deras senaste video, den till den något gamla låten "Rockstar". De grabbarna är ju geniala! Jag kan se videon hur många gånger som helst, och tycka den är lika bra varje gång!

Till sist vill jag bara säga några ord till alla de läsare runtom i världen som inte förstår svenska: Hej! Kul att ni läser det jag skriver! Tjipp!

Nästa gång: Ett av Sveriges största generalpuckon och hans fru får sig en omgång. Håll i hatten, Alex S!

Nollvision?

Vägverket är så glada över att man kommer närmare och närmare nollvisionen.
När jag åkte från Oskarshamn till Norrköping idag såg jag tre döda. Grävlingar alltså. Men de räknas väl?

Nollvisionen har lite att jobba med när det gäller djur i trafiken...

Anonym välgörare!

Efter min lilla holmgång om pipande telefoner sist, var någon (vet inte vem, men är ju givetvis toknyfiken!) snäll och rätade ut frågetecknen åt mig med en kommentar om varför pipet uppstår.
Vem du än är: Tack! Skönt att det inte var inbillning, och skönt att det inte var något större fel. Sen är det ju givetvis alltid kul att folk läser ens blogg också :)

Kan för övrigt inte annat än att hålla med om att G900 är den bästa telefon jag haft! Den uppfyller alla mina förväntningar. Sony, Nokia och ni andra, ni kan sluta hitta på nya modeller nu, behövs inget annat än G900!