Sonic Syndicate

Oj oj oj! Vilken kväll!!!
Jag vet knappt var jag ska börja! Efter att ha gjort bejublad comeback på jobbet (alla älskade mig, tillochmed chefen J), så bar det, efter ett pitstopp hemma, av till H (ja, jag fortsätter med akronymer, det verkar ju vara inne nu, det är säkert jävla Alex fucking Schulmanns fel, må han brinna i helvetet) för lite stilla föröl och musiklyssning för att komma i rätt stämning. Stämningen visade sig vara stövelstamphårdrock.

Vi lirade iväg till Platens bar vid 23-hugget. efter att H:s rumskompis (hon hatar det uttrycket, därför fortsätter jag med hjärtans lust använda det, lova ya S!!!) gått och lagt sig i förkylningsångor, för att där inta våra bästa musikpolisposer.
Vi lyckades med konststycket att precis missa förbandet, och komma lagom till Sonic Syndicate (alltså, jag är ledsen, men hur fan kan ett självrespekterande hårdrocksband heta så? OK, om man vore ett eurodiscoband på 90-talet, men kom igen...).
Konsertlokalen hade vad en vanlig, typisk lokal har att bjuda. Det fanns en bar, en scen, en början till en moshpit, och framförallt en missnöjd roadie som hade hand om tröjförsäljning.

Introt var ganska maffigt, det klassiska terminator-inspirerade bas-köret och mörkt och dystert. Det funkar, det var ashäftigt. Själva konserten var i sin helhet en av de bättre på länge, det var fullt med energi, bandet verkade ha roligt och trivas, och det var kort sagt ett jävla (ja jag får svära, det är min blogg, far och flyg om det inte passar) drag mest hela tiden.
MEN! Nu kommer det där "men"et som alla hatar, och som, när man tänker på det tänker "men va fan är det nu som du stör dig på, din förbannade hasch-hippie, vad är det som inte duger nu, jävla översittardrägg, pappa betalar???
Men (som sagt), man kan inte, jag upprepar, man kan inte, spela musik som sänder ut att "jag våldtar dina trumhinnor och stampar på dina ögon" för att sedan i mellansnacket utbrista, på bredaste Leif-Loket-Olsson-Göteborgska "nu kommer en för-jävla fräck låt". Jag är ledsen, grabbar och tjej, men det funkar inte så. Låtarna var grymma, men mellansnacket kändes som att man var på Liseberg och speakern i åkattraktionen ropade "vill ni åka ett varv till???". Stay in character! Skrik som i låtarna, svär på finska, gör nåt annat än låt som "jajamen, då har vi en vinnare på färgfemman!!!". Annars var ni fetgrymma!

När bandet härjat klart bestämde vi oss för att ganska omgående röra på oss. Vissa (H) ska ju jobba skapligt tidigt. Dock lyckades undertecknad göra ovan nämnda missnjöda roadie ganska mycket ännu surare, genom att helt sonika kliva rakt igenom hans lilla "butik", på väg till toaletten. Jag tyckte nog det var lite märkligt att det låg kläder mitt i gången, men uppenbarligen tänkte jag inte närmare på det just då. Men, som H sa, den missnöjde roadien var inte så jävla nöjd över mitt tilltag. så vi gjorde nog rätt i att ta oss därifrån ganska omgående.

En kväll helt klart värd de pengar vi inte la ut på våra fribiljetter, och en rolig tisdag. Dessutom gav H upphov till omåttlig glädje (du är förresten tokbra!), då hans förakt för diverse vimmelfotograf drev honom att planera hur dennes kamera skulle föras upp i sagda vimmelfotografs kroppsöppningar, som helt klart inte anpassats för detta ändamål. Alla är vi glada, men gladast är nog herr jävla vimmelfotograf...

/Jocke