Musik och kärlek

Det har sagts att 95% av alla sånger som skrivs handlar om kärlek. Det är förvisso sant, men då kanske det verkar som att 95% av alla sånger är glada sånger som handlar om hur två människor hoppar omkring på en äng av utslagna blommor, och allt är bara sådär jävla bra som det bara kan vara i en romantisk film med Ben "jag är sämre skådis än Keanu Reeves" Affleck och nån blond sak.

Jag funderade lite på det där dock. Jag tror det mera förhåller sig så att det är knappt hälften av de där 95% som är sådär positiva. En stor mängd musik handlar tvärtom om att mista, att sakna, om att kämpa desperat, och om att få sina drömmar och sitt hjärta krossat. Se bara på en av de mest kända balladerna, "It must have been love", med Roxette. Den handlar uteslutande om att mista kärlek och om hur ont det gör. Whitney houston gav sig in i samma sväng med "I will always love you", som handlar om en kvinna som i sin enfald tror att karln kommer må bättre av att hon lämnar honom, även fast de älskar varandra.

Listan kan göras hur lång som helst egentligen. Kelly Clarkson gjorde "Because of you", som handlar om hur hon, på grund av någon, aldrig igen kommer våga tillåta sig att känna, älska och leva ordentligt. Den okrönte konungen av sånger om krossade hjärtan, oftast hans eget, är dock Lars Winnerbäck. Den mannen vet helt klart vad han sjunger om. Det leder mig också till en intressant tanke: jag tycker det känns som att det oftare är män som sjunger om att kämpa desperat, att mista kärlek och att få sina hjärtan krossade. Vad beror det på? Diskutera med bänkgrannen!


Musik finns för att göra oss glada och förgylla vår tid, men den finns också för att vi ska få tillåta oss att må dåligt ibland. Det är alla dessa låtar exempel på, och det finns många därtill. I nyutgåvan av Absolute Love Deluxe, är en stor del, rentav en majoritet, av låtarna på något sätt förknippade med saknad, att mista någon, att kämpa desperat för att behålla det som gör en lycklig, och om att bli krossad. Betyder det kanske att människor idag mår dåligt i större utsträckning än förr? Är det kanske så att människor känner ett ökat behov av att få utlopp för även sina negativa känslor? Då kommer frågan: mår vi bättre av att lyssna på sådan musik om vi känner oss lite nere och mår dåligt?

Jag tror den här typen av musik har en väldigt stor betydelse för väldigt många människor runtom i världen. Det måste finnas musik där man kan identifiera sig och den sorg man bär på, likadant som det måste finnas musik som representerar den där känslan av lycka och tillfredställdhet. Musiken orsakar inte sinnesstämningar, men den kan hjälpa oss igenom våra perioder, både glada och sorgsna.


Mina tankar går idag också till min vän H, som har haft en riktigt jobbig dag. Jag tänker på dig, min vän.