Lost and found

Anybody could be me, you could be standing here
It's so very easy for me to disappear
No-one seems to see me; it's as if I don't exist
I'm going nowhere and I know I won't be missed

I was lost, now I'm found
Looks like finally, somebody up there's got an eye on me
Underground, chained and bound, suddenly I'm free
I was lost, now I'm found but reason to be me

Everyone is waiting, everyday is just the same
Everybody needs some happiness to counteract the pain
Maybe somewhere, someday, someone will notice me
I could find myself again and hope and dignity yeah

I was lost (what made you leave me?)
Now I'm found (what made you go?)
Looks like finally, somebody up there's got an eye on me (You never need me)
Underground, chained and bound, suddenly I'm free (You let me go)
I was lost, now I'm found but reason to be me



...UB40 är tillbaka. Ali Campbells röst kombinerat med texten och den genialt komponerade melodin... Jag är mållös.

...we all just wanna be big rockstars

Det är ganska sällan det görs vettiga musikvideos. (Eftersom video är ett engelskt låneord, vägrar jag konsekvent säga "videor". Engelska låneord böjs med "s" på slutet, så är det liksom bara.) Oftast är det avancerad dynga som produceras och slängs fram för att man ska ha något att fånglo som ett rikspucko på medan musiken går i vad som blir bakgrunden. Det finns oftast ett ganska solklart förhållande mellan musikstil och videotyp.

Hårdrock - Livevideo, eller i vilket fall filmat på bandet med "helball" bakgrund, typ is och snö. Vissa band har försökt sig på att göra något djupare, och misslyckats kapitalt. De flesta nöjer sig med att filma gitarrer och headbangande publik. Det kanske vi ska vara tacksamma för?
Ballader - Sångerskan åmar sig på en säng eller i ett badkar. Olika lakan på sängen för variation, i övrigt samma som förra videon.
Popmusik - Några finniga smeckhuvuden står med instrument på sig och försöker se ut som att de kan spela. Håkan Hellström har av någon outgrundlig anledning en mikrofon i handen?
Dans/clubmusik - Live (dock allt mer sällan), alternativt någon som jagar/blir jagad. Varieras ofta med snygga och lättklädda tuttlisor (blonda givetvis). Undantaget Daft Punk som enbart gör anime-kreationer, som alla hänger ihop i en historia, men som ingen förstår sig på.
Hip-hop - "Artisten" står framför en i hans tycke "asmaxad" bil, hans fula polare står runt honom och gör lustiga tecken. I bakgrunden och inklippt åmar sig kvinnor/flickor i vad som ser ut att vara kläder åt en prostituerad.
Country - Ensam sångare med cowboyhatt sitter på en pall lutad över sin gitarr. Bpnus om han ser ledsen och övergiven ut.

Listan kan göras ganska lång som ni förstår... Men vad vill jag då komma åt med det här? Tja, hör och häpna: Ingenting! Men jag slösade bort nästan tio minuter av ditt liv, det måste väl räknas som en liten seger (för mig)?
Skämt åsido, jag ville berömma Nickelback för deras senaste video, den till den något gamla låten "Rockstar". De grabbarna är ju geniala! Jag kan se videon hur många gånger som helst, och tycka den är lika bra varje gång!

Till sist vill jag bara säga några ord till alla de läsare runtom i världen som inte förstår svenska: Hej! Kul att ni läser det jag skriver! Tjipp!

Nästa gång: Ett av Sveriges största generalpuckon och hans fru får sig en omgång. Håll i hatten, Alex S!

Nollvision?

Vägverket är så glada över att man kommer närmare och närmare nollvisionen.
När jag åkte från Oskarshamn till Norrköping idag såg jag tre döda. Grävlingar alltså. Men de räknas väl?

Nollvisionen har lite att jobba med när det gäller djur i trafiken...

Anonym välgörare!

Efter min lilla holmgång om pipande telefoner sist, var någon (vet inte vem, men är ju givetvis toknyfiken!) snäll och rätade ut frågetecknen åt mig med en kommentar om varför pipet uppstår.
Vem du än är: Tack! Skönt att det inte var inbillning, och skönt att det inte var något större fel. Sen är det ju givetvis alltid kul att folk läser ens blogg också :)

Kan för övrigt inte annat än att hålla med om att G900 är den bästa telefon jag haft! Den uppfyller alla mina förväntningar. Sony, Nokia och ni andra, ni kan sluta hitta på nya modeller nu, behövs inget annat än G900!

Piiiiiiiiiiiiiiip

Min nyvunna lycka över min G900blev rätt kortvarig. Märkte redan första samtalet att den pep högfrekvent när man pratade i den. Du vet, i stil med det där ljudet som ringer i öronen efter en kväll på krogen.
Piiiiiiiiip.
Vissa människor hör det inte alls, Packe hörde inte ett smack, medan Henke utstötte ett "vad är det som tjuter?". Jag hörde det tydligt, och jag störde ihjäl mig på det. Jag kunde inte föra ett vettigt samtal i mer än tio sekunder innan jag fick nippran på det där förbaskade ljudet!

Min vän Packe passade på att sälja den telefon jag skulle byta min mot (tack tack ;) ) så när nu äntligen nästa byte dök upp idag, kändes det skönt att få byta. Men tro fanken att den jag bytte till också pep!!! Argh!!!
Misären var total, så jag bad en kollega i stan provringa en telefon och se till att den inte pep, så jag kunde få slut på eländet. Stack in till city-butiken efter jobbet och bytte och meckade, så ÄNTLIGEN har jag en pip-fri telefon!!!

Du har just slösat fem minuter på totalt ett totalt meningslöst blogginlägg, som är irrelevant för alla utom mig själv. Kul va? Det är fem minuter av ditt liv du aldrig kommer få tillbaka. Jag säger som Peter Jihde: hur känns det?!

Nästa inlägg kommer bli bättre, jag lovar... kanske.